Kategori: Viktiga kylningstillbehör

En radiator är del av ett system, ofta innehållande vatten, som transporterar värmeenergi från en del av systemet till kringluften. Den kan också ses som en typ av kylfläns med cirkulerande vatten inuti då deras utformning är som en mängd platta rör, utformade för att öka radiatorns yta som är i kontakt med luften och därmed effektivare sprida värmen. Traditionellt sett kallas de för element eller värmeelement och används till att värma upp hus vid kallt väder, men de kan även ha funktionen att avleda värme från ett kylsystem. För bästa effekt bör radiatorn vara tillverkad av ett väl värmeledande material så att den avger värmen så effektivt som möjligt. För att öka dess effekt kan luften kring radiatorn cirkuleras med hjälp av fläktar, vars hastighet kan justeras efter kylsystemets temperatur för att hålla denna inom rimlig nivå i lite mer avancerade system.

Innan en radiator installeras bör den sköljas igenom så att eventuella partiklar från tillverkningen tvättas bort och därmed inte kommer att påverka kylningen eller skada vattenpumpen.

Vattenpumpens kapacitet är också ganska viktig för kylsystemets effektivitet. Det är något viktigare i högpresterande system som kan generera högre temperaturer och därför behöver effektivare kylning för att stanna inom det optimala temperaturintervallet, vilket bör hållas under 70 grader vid längre sessioner och definitivt under 100 grader Celsius för att bevara elektronikens livslängd. Det är svårt att hitta värden för de olika vattenpumparnas flödeskapacitet, så man kan nog räkna med att kundrecensionerna är bra att förlita sig på för systemets generella effektivitet.

Det är inget genidrag att köra med vanligt kranvatten i ett kylsystem, eftersom det lätt bildas alla möjliga biofilmer på insidan av vattenledningarna på grund av temperaturen. Det är bättre att använda destillerat eller avjoniserat vatten. Använd inte alkohol eftersom denna vätska degraderar hållbarheten hos gummipackningar, plastslangar och liknande mycket snabbare än vatten gör och dessutom inte har samma värmekapacitet. Liksom i kylaren i en bil är det inte ovanligt med tillsatser för att ändra sammansättningen något, men för datorkylning är det sällan för att undvika att systemet fryser och snarare för att verka antimikrobiellt, antikorrosivt och samtidigt kanske färga kylvätskan för en intressantare look. Spädningsinstruktioner finns i manualen för vätsketillsatsen. Eftersom vattenblock och slangar ofta är transparenta ger det stora möjligheter till självuttryck i datorns belysning, om det är något av intresse.

Det traditionella och mest praktiska valet för vattenkylning är helt vanlig plastslang. De är enkla att anpassa till rätt längd, relativt lätta att rengöra och man kan se i dem om vattnet i systemet bör bytas ut. Dessutom kan man använda färgat kylvatten för att få en intressant look för sitt system. Plastslangar kan medfölja i kit eller köpas i byggvaruhandel, och vilken tjocklek du behöver för ditt kylsystem anges i dess instruktioner. Man kan också använda gummislang, silikonslang, eller vilken annan typ av slang som helst så länge den följer de dimensioner som krävs av systemet.

Något som är något mer visuellt intressant är faktiska rör för vattenkylning. Dessa kan bestå av både glas eller metaller. De är svårare att hantera då de till sin natur inte är flexibla likt slangar och måste planeras mer detaljerat kring datorns övriga komponenter. Det går att utforma kylsystem med rör av alla möjliga material, men tänk på att inte kombinera vissa metaller såsom mässing med aluminium, då kontakt mellan dessa i kombination med vatten orsakar korrosion vilket leder till läckage. Det vill du absolut inte orsaka genom dålig planering. Det enklaste sättet att undvika den typen av korrosion är att använda rördelar och anslutningar av samma material så långt det går och att undvika att använda aluminium i kombination med andra metaller för ditt kylsystem så långt det går, eller använda uteslutande aluminium. Orsaken till korrosionen som kan uppstå mellan olika metaller är deras relativa elektriska potential, vilket om denna skillnad är för stor kan orsaka i stort sett vad som sker i ett batteri, där elektroner vandrar från den ena metallen till den andra och orsakar oxidation och reduktion. Dessa reaktioner påverkar metallens strukturella integritet, liksom rost gör för järn, så det är något du absolut vill undvika i ditt kylvattensystem.

Oavsett om du väljer slangar eller rör till ditt kylsystem är det viktigt att anslutningarna är täta, så se till att använda packningar av god kvalitet i rätt storlek när det hela monteras. Dra samtidigt inte åt för hårt så att eventuella plastdetaljer spricker, utan använd sunt förnuft.

När kylsystemet ska fyllas med vatten måste det köras separat från resten av datorns system i ett dygn så att det finns tid att upptäcka eventuella stora eller små läckor och åtgärda dessa utan att de andra komponenterna har skadats av kortslutning. En bra idé är också att lägga ut papper i botten av chassit så att det är enkelt att se var dessa eventuella läckor är.

Först måste du fundera på om du behöver vattenkylning över huvud taget. För de flesta datoranvändare är en kylfläns och fläkt fullt tillräckliga för att hålla din processor tillräckligt sval. Tänker du däremot överklocka din dator kommer vattenkylning att vara nödvändigt.

Du måste också fundera på om det finns plats i chassit, utan att slangarna böjs för snävt, vilket kan hindra vattenflödet och därmed systemets effektivitet. Mät och planera ut ditt vattenkylsystem i förväg för att undvika sådana enkla men frustrerande problem. Ta sedan ut alla komponenterna ur chassit så att du har plats att jobba.

Montera processorblocket på samma sätt som du skulle göra med en kylfläns för luftkylning, genom att först applicera lämplig mängd kylpasta (inte så mycket att det flyter ut runt kanten när blocket fästs, men tillräckligt för att täcka hela kontaktytan i ett tunt lager) och därefter fästa processorblocket som måste vara kompatibelt med sockeln. Det kan finnas en skyddande plastfilm på processorblocket, så glöm inte att ta bort denna innan installation.

Om du köper ett kit med en reservoar kan du behöva installera pumpen inuti denna om detta inte är gjort i förväg. Följ instruktionerna som medföljer kittet för att göra detta korrekt. Montera sedan reservoaren på dess fäste, som kan dubbla som kylfläns hos vissa tillverkare.

Skölj ur din nya radiator för att försäkra dig om att den är ren och fri från partiklar ifrån tillverkningen. Du kan installera en eller flera, beroende på hur effektiv kylning som kommer krävas av din maskin. Fläktarna kan fästas inuti eller utanpå chassit beroende på modell.

Installera sedan alla datorkomponenterna igen. Fäst eller placera vattenreservoaren på lämplig plats och kontrollera att alla anslutningar är åtdragna och täta innan du installerar vattenslangarna. Låt gärna slangarna vara lite längre än först beräknat eftersom det är lättare att kapa av från en slang som är för lång än att behöva en helt ny lång bit. Fäst slangarnas anslutningar noggrant. Försäkra dig om vilka kopplingar som är inlopp och utlopp och anslut sedan slangarna mellan delarna som ska kylas, radiatorn och reservoaren/pumpen.

Tjuvkoppling av nätaggregatet kan vara nödvändigt för att fylla och testa kylsystemet. Du kan tjuvkoppla nätaggregatet med bara ett gem eller en bit av en kabel som är avskalad i båda ändarna. Se till att nätaggregatets strömsladd INTE är ansluten innan du börjar. Du måste ansluta nätaggregatets vanligtvis gröna (eller om de inte är färgkodade, kabel nummer 14 på en 20-stiftskontakt eller 16 på en 24-stiftskontakt) “Power on”-sladd till en av grundkontakterna. Tydligare instruktioner finns via länken. Därefter kan du ansluta strömmen och slå på nätaggregatet. Då ska det starta och du kan köra enstaka komponenter såsom kylsystemet.

När nivån i reservoaren minskar, fyll på tills den slutar sjunka då detta innebär att systemet är fyllt. Låt det hela cirkulera i minst ett dygn för att kunna upptäcka eventuella läckage innan de andra datordelarna monteras. Lägg gärna papper i botten av datorn för att spåra mindre läckor. När testkörningen är klar är du redo att använda din dator som vanligt!

En viktig komponent som är lätt att förbise om man aldrig har monterat ett kylsystem tidigare är kylpasta. Om man missar denna detalj kan en processor överhettas även om den används som vanligt och inte är överklockad. Kylpasta bildar ett värmeledande lager mellan processorn och kylelementet på molekylär nivå, så att överföringen blir många gånger effektivare än om kontaktytan bestod av en ojämn variation av lager av luft och direktkontakt. Det är alltså ett mycket viktigt steg i processormontering.

Kylpasta kan ha olika baser såsom silikon, olja av något slag eller polymerer, och många tillverkare är något hemlighetsfulla med sina sammansättningar och ger bara vaga beskrivningar av dessa. Det finns också i en bred variation av konsistenser, från tjock pasta till lättflytande. Prisklassen kan någorlunda påvisa kvaliteten på kylpastan.

I bästa fall anges ett värde för dess kapacitet, vilket visas som W/mK, och ju högre värde desto bättre värmeledningsförmåga. Det högsta värdet som observerades vid informationsinsamlingen till denna artikel var 11 W/mK och den minsta angivna var 0,9, men den högsta kapaciteten krävs bara för högintensivt användande av högkapacitetssystem. För de flesta räcker det med en kylpasta i medelprisklassen.

Den viktigaste ingrediensen är ämnet som leder värmeenergin. Detta är ofta en metalloxid, men kan också vara så simpelt som kol. I flera kylpastor anges zinkoxid som huvudingrediens medan andra anger silver och det finns också en med nanodiamantpartiklar. Det är inte ovanligt med nanopartiklar eller olika materialmatriser som ska leda värmeenergin. Vad som verkar allra mest effektivt är partiklar av kol och diamant (eftersom dessa är samma sak på atomnivå) och pastor baserade på detta är inte drastiskt mycket dyrare än andra.

Kylfläktar är grunden till nästan all kylning, dessvärre även vattenkylning. Detta eftersom även kylvattenslingan måste kylas med någon slags värmeväxling och luftcirkulation helt enkelt är den enklaste metoden för detta. Luftkylning är mindre effektivt än vattenkylning eftersom luft har mycket sämre värmeledningsförmåga än vatten, delvis eftersom det är en gas och delvis för att vatten har mycket hög värmekapacitet och därför kan absorbera mycket värmeenergi.

En fläkt är utformad med ett flertal blad som är lätt böjda, runt en central axel. Bladen har denna form för att skapa en tryckskillnad mellan översidan och undersidan, vilket orsakar luftrörelse kring och igenom fläkten. Den ökade luftrörelsen gör att mer värmeenergi kan ledas bort. En fläkt är dock begränsad i sin effekt om den inte kombineras med en kylfläns, ett block av något värmeledande material med en mängd kammar ovanpå. Dessa upphöjningar ökar kylflänsens yta som kan exponeras för den cirkulerande luften och därför leda bort värmen från ett annat objekt. Samma princip gäller för en radiator för vattenkylning.

Fläktar kan ha många olika extrafinesser såsom temperaturmätare som ökar deras rotationshastighet och därmed kylningseffekt. Detta kan lätt observeras i datorer som har varit igång en stund och börjar bli mycket varma, om datormodellen och fläkten har denna systemskyddande funktion.